Sommaren 2008

Det va ett lätt val, att välja komvux vägen för att plugga upp mina icke godkända betyg. Detta gjordes  under 2 terminer. Jag har sedan min dyslexi diagnos (2005) vart öppen med min problematik, jag har aldrig skämts för den utan jobbat hårt för att få den hjälpen jag är i behov utav. Jag har upplevts många gånger som en "jobbig" student då jag kräver extra hjälpmedel och genomgångar som visa lärare upplever som tidskrävande och omständigt. Minns mitt första mötet med studie vägledaren på komvux hon tyckte att jag skulle läsa in mina fem icke godkända betyg på fyra terminer (två år) detta med tanke på min problematik och att jag inte skulle klara att läsa in kurserna på ett år. Detta triggade mig till tusen, ingen skall komma och tala om för mig att jag inte klarar av något. Med rätt hjälp och stöd klarar en dyslektiker av lika mycket som en normal begåvad individ. Man kan säga saker på olika sätt hennes sätt var nästan lite nedvärderande. Jag var väll medveten om min problematik då jag haft den genom hela min skoltid och jag visste att det skulle bli en utmaning och en lång uppförsbacke för att ta sig i mål. Att inte känna stöd från lärarna (vissa lärare) gjorde inte saken bättre. Jag har under hela min uppväxt och skoltid alltid haft ett enormt stöd från min familj. Min mamma och pappa har alltid stöttat och funnits där för mig oavsett vad. Dom har krigat emot skolorna för att jag skall få den hjälpen som jag tycker alla med en diagnos skall ha rätt till, detta med blandat resultat. Vi upplevde många gånger att lärare (då i varje fall) inte visste hur man skulle ta hand om en elev med läs och skriv svårigheter.
Med facit i hand tror jag att deras envishet och min målmedvetenhet har tagit mig ditt jag är idag. Men även en till person som kommer att spela en extremt stor roll i min skolgång och i mitt liv.

Komvux tiden var tuff, jag fick som vanligt göra omprov på omprov ibland upp till fyra stycken. Det tar på självkänslan att aldrig klara ett prov direkt utan alltid ha något hängande över sig och känna att man lixom inte duger. Under andra terminen på komvux träffade jag V som idag är min man och pappa till min son. Där kan många nog tänka hoppsan hur går detta med studierna när man är ny förälskad, mitt svar är toppen :) Jag var öppen med min problematik i skolan och berättade om mitt mål. V har i efter hand berättat att han föll för bland annat min målmedvetenhet och att han var farcinerad över att trots bakslag på bakslag så reste jag mig och gjorde om tills jag uppnått målen (godkänt betyg). Jag minns att vi satt i hans Volvo och pluggade på kvällarna ibland istället för att hänga med kompisar. Terminen avslutas sommaren 2009 och till lärarnas stora förvåning klarade jag att höja mina fem icke godkända betyg till godkänt det va inte lätt men det gjordes. Detta resulterar i att jag nu är behörig till att söka till högskolan. Jag kan lova att ingen var gladare än jag!

Men.. för att studera till sjuksköterska krävs inte bara ett komplett gymnasie betyg och behörighet utan även ett snitt betyg. Intagningen i Stockholm låg mellan 17,0-19,0. Jag som äntligen var behörig och väldigt glad hade ett snitt betyg på 12,07, då fick jag tillgodo räkna mina omvårdnadskurser med 0,5 poäng. Jag hade godkänt i allt förutom ambulans/akutsjukvård/ räddningstjänst kurserna där hade jag högsta betyg MVG. Där kom nästa käftsmäll!