Min resa del 1

Mitt namn är Sara och jag är född 1989. Jag bor tillsammans med min man och våran son på 1,5 år i Stockholms. Min blogg kommer handla om att leva med dyslexi, hur man hanterar den situationen och vad som hjälp mig att komma ditt jag är idag.  Jag har sedan barns ben alltid vetat vad jag vill bli när jag blir stor, det jag inte visste då var hur svårt och tuff resan ditt skulle vara. Drömmen som barn var att bli sjuksköterska och jobba i ambulans.
Jag fick min dyslexi diagnos sent (första året på gymnasiet) detta medförde att jag förlorade många år utan hjälp. min skolgång i grundskolan var okej tills betygen kom i årskurs 6 då började underkända betyg komma åt höger och vänster. Jag klarade mig genom 6:an 7:an och 8:an med extra lektioner i Svenska och Engelska och uppnår då G-. När årskurs 9 började informerade lärarna mig och mina föräldrar om att jag troligtvis inte kommer att uppfylla kriterierna för godkänt i kärnämnena. Då kom alternativen, gå om årskurs 9 eller börja på ett IV program på gymnasiet där man studerar enbart kärnämnena i ett år. Det ville verken jag eller mina föräldrar, det måste finnas en annan väg att gå.
Och det gjorde det, jag fick gå i så kallad sommarskola tror det va 4 veckor under sommaren för att träna och försöka uppnå godkända betyg. Jag klarade sommarskolan och min lärare där tyckte att en remiss skulle skickas till en logoped för utredning av dyslexi. Jag minns den sommaren väl än idag för då skulle vi få reda på om man kommit in på sitt gymnasie val. Jag hade ansökt till omvårdnadsprogrammet med inrikting ambulans och akutsjukvård, och jag kom in (reservplats). sedan började allt, remisesn skickas proverna genomförs och dyslexin blir ett faktum. Gymnasiet börjar hjälpen uteblir och icke betygen svämmar in, det var en tuff period. Jag tror nu i efter hand att lärarna inte visste hur dom skulle hjälpa ungdomar med dyslexi på bästa sätt. Att få tillbaka en bokresume på 10 sidor där vart annat ord är röd markerat och ett stort inringat IG längst bak hjälpte inte. Mina tre år bestod utav rödmarkerade arbeten och underkänna betyg. student dagen kommer minns den dagen väldigt väl, minns att jag iklädd student mössa och vit klänning kör familjens bil ner till student fotograferingen, jag hade klarar körkortet veckan innan detta var väldigt stort för mig då jag älskar att köra bil (gör det även idag). Den dagen var sjävklart magisk på många sätt att man äntligen kunde lägga tre års utbildning åt sidan och slappna av, men inte i mitt fall. i det avslutande kuvert där studentbeviset och undersköterska brosen låg i låg även betygen. jag hade gått tre år blivit undersköterska men var inte behörig till högskolan.. jag hade fått fem icke godkända betyg. Matte A, Matte B, Samhälskunskap A, Engelska A och Naturkunskap B.
Sommaren började och människor var glada, jag va i planeringstadiumet hur ska jag göra, vilken väg ska jag gå... det finns två vägar, komvux eller låta drömmen förbli en dröm.

uppdateringen på vad som hände efter sommaren kommer imorgon :)