vilken respons tack snälla

Jag vaknade igår morse och ser alla inlägg/kommentarer/ delningar, vet inte vad jag ska säga. vilken grej jag är jätte glad att man vill läsa om min resa och hur allt går just nu.

Den viktigaste anledningen till att bloggen startades är att kunna ge stöd i tillvaron till personer med dyslexi, när det känns tufft i skolan, betygen inte räcker till så finns det andra vägar att gå. Om ni befinner er där tveka inte på att bolla med mig, jag är absolut inget proffs men jag kanske kan vara ett stöd och kanske komma med något litet tips som underlättar just då.

Under mina skolår saknade jag en förebild, självklart har jag en förebild en mycket bra sådan men ingen som jag kan relatera till genom min diagnos. Jag tror att det hade underlättat för mig att kunna se att en annan person gått den vägen jag vill gå, att kunna ställa frågor direkt till någon som är/har vart i samma situation.