Jag vet inte riktigt varför det blev just sjuksköterska och inte läkare eller något annat inom vården. Men sjuksköterska var mitt mål, att hjälpa andra människor. Jag vill ha patient kontakten och ha kunskap och behörighet att ge bl.a. Läkemdel mm.
Alla vet inte direkt (som barn) vad man vill bli, jag tycker inte att man ska ha någon stress att bestäma sig. Man ska tänka att sitt blivande jobb är en stor del av livet och därför skall valet vara noggrant genomtänkt och genomförbart. Man ska trivas och kunna försörja sig själv och sin familj.
Jag tror inte på mirakel eller högre makter, jag tror på envishet och om man vill något tillräckligt mycket så klarar man det Utbilnings mässigt. Jag är fast besluten att det är så!
Det skulle inte spelat någon roll om någon sakt att jag inte kommer lyckas,att utb är för svår osv. Tror man på sig själv, har stöder från dom närmaste + målet i sikte så fixar man det.
Trycket på högskolan variera från termin till termin samt inriktning. Högt tryck högre intagning osv, min räddning vad individuella prövningen och min envishet att aldrig ge upp förens examens dagen. Den mentala inställningen har hjälpt mig hittills.
Jag vill att alla skall få uppleva sin dröm inom yrkes livet oavsett funktionshinder. Är man behörig och känner att det är sitt kall så kör. Den rakaste vägen kanske inte är ett alternativ för oss, vi får ta små vägarna. Men i slutändan möts vi åt och man ser ingen skillnad. Skillnaden är tiden det tagit och alla extra timmar i skolbänken, men jag lovar det är det värt om det är det man vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar