Svar på frågestunden

Tack så mycket för era frågor, här kommer svaren 
(ps, något har hänt med bloggen, den lever sitt egna liv. hoppas ni kan läsa ändå fast texten är som den är) 

                                  

2. Hej Sara, hur har stöttning från lärarna vart i grundskolan, gymnasiet, högskolan är det någon skillnad mellan dom? 

   
   

   
   

   - Hej, en jätte skillnad. Jag vet faktiskt inte vart jag ska börja, i grundskolan visste man inte om min diagnos. Årskurs 1-5 var vad jag minns det inga problem, årskurs 6-9 när betygen kom då började man se problemet. Jag kan nog inte säga att stödet från lärarna i högstadiet var det bästa, tror inte det handlar om att dem inte ville utan om okunskap inför en individ med andra förutsättningar. Minns att man la mycket tid från lärarnas håll att skriva brev/maila min föräldrar om hur det gick att dem var oroliga för mig och betygen mm. Minns även ett och annat kvart samtal där man som lärare nästan känner sig stolt över att vissa mina arbeten som har betyget icke-godkänt på sig. Högstadie tiden hade kunnat gjorts annorlunda från lärarnas och mitt håll. Istället för att presentera mina arbeten som ändå inte var godkända kunde man ha diskuterat ihop sig inom lärargruppen och tillsammans med mig och mina föräldrar kommit fram till hur vi får detta att funka betygsmässigt.

   
   

   Gymnsiet, även där fanns det ett litet stöd och arrangemang från lärarna. Jag gick i extra engelska varje torsdags eftermiddag, kan ärligt säga att den engelskan var den samma som den som låg obl på schemat. Den gav inte mig så mycket, jag har aldrig gillat engelska och tror att anledningen till det är att jag inte fått någon bra grund att stå på samt min inlärningsproblematik. 

   Gymnasiet försökte väll till och från, men nja det där stödet fick jag nog inte. Jag fick mitt stöd hemifrån, jag har alltid haft ett stort stöd från familjen, både när det gäller skolan och allt annat som kretsar kring ett barn/ungdom/vuxen.

   
   

   Högskolan, Vad ska jag säga vilken skillnad, det är verkligen som natt och dag. På RKH värnar man om alla sina intagna på ett varmt och respektfullt sätt. Man vill att alla elever skall lyckas och man lägger in resurser efter vad varje enskild individ behöver. Som högskolan är borde hela skolkedjan fungera tycker jag. Lärarna dom brinner för att hjälpa lära ut. Men känner sig aldrig dålig eller dum som frågar/mailar en extra gång. Det är verkligen en dröm att få tillhöra en sån skolan, man får så mycket självförtroende genom att veta att skolan gör allt dom kan för en, då gäller det att jag gör allt för dom/ mig själv. Kan varmt rekommendera Röda korsets högskola till er om ni känner att sjuksköterske yrket är intressant.  

   
   

   
   

   Hej, hur känns det att av sätta så mycket tid på studierna när du har barn? När jag pluggade kom jag till en gräns och kände att jag ville vara mer med barnen än att plugga. 

   
   

   - Hej, Självklart hade jag i ett dröm senario enbart spenderat tid men honom. Men idag är inte situationen sådan, visst känner jag i perioder att jag skulle vilja vara mer med honom. Då jag har min plan kring studierna hela tiden tycker jag att det ändå  funkar. P får mamma tid varje vardag egentligen lika mycket som andra barn om bägge föräldrarna jobbar. Jag leker och busar med honom när jag kommer hem från skolan, som faktiskt ibland är tidigare än om man skulle jobba. Sen efter han somnat åker skolböckerna och datorn på. Helgerna är bara familjens, då är vi alla tre tillsammans och har det mysigt med goda och långa frukostar, lek i parken och utflykter tillsammans. Jag kan förstå hur du menar med gränsen du nämner, självklart kan man få dåligt samvete när killarna går ut på helgen och jag stannar inne och pluggar tenta helg. Jag tror att i slutänden om 1,5 år är det värt ansträngningen och ihop pusslandet, inte bara för mig utan för familjen i stort. 

   
   

   Har du haft någon försäkringskydd under din uppväxt och har du fått någon hjälp av den?

   
   

   - Hej, Ja mina föräldrar tog en försäkring åt mig när jag var liten, en olycksfallsförsäkring i ett av dem stora försäkringsbolagen. Denna försäkring upphör samma år som personen ifråga fyller 25 år.  Försäkring innehöll skydd för dyslexi, via försäkringen fick jag ut tror det var 8,000 kr som bidrag till hjälpmedel. Jag köpte en dator som fungerade kanon för mig. På datorn hade jag dem programmen jag fått från min logoped, så jag kunde få texten uppläst och extra stava hjälp med flera av programmen.